trams.
Kanske kan börja lite om maten.
Allt det som jag skriver upp om vad jag äter är ett ca. Har skrivit det förut men kanske kan poängtera det lite till. Databasen jag har är ju inte perfekt och jag får alltid räkna med att det kvar extra mycket kcal eller lite. Helst försöker jag ta lite extra så att jag vet att jag inte går över mer än vad det är, men samtidigt kan jag sitta ibland och känna bara " Fan vad mycket det där är, det kan ju inte stämma!" och då kan det hända att jag tar lite mindre. Tex mina "mackor" på donken vet jag inte riktigt. Det är ett ca hela tiden och jag känner mig lite nojig över det! Jag har ställt in min app på iphonen så att jag ska kunna gå ned 0,8kcal i veckan och hittills har det ju stämt! Gick ju ned 3kg på en månad nu så antagligen så har jag vart hyfsat duktig på att känna av hur mycket det är i ngt. Sen har jag ju inte rört mig så mycket osm jag har velat (behöver komma igång med träningen.) så om jag kommer igång med den borde det ju hjälpa ännu mer!
Jag har ju kort på fitness24seven som har öppet dygnet runt och de ligger i närheten just nu. Om jag kan ta mig dit och bara börja gå på ngt löpband eller så så skulle jag kunna fixa det där med vikten ännu mera! jag vill ner! Men som vanligt är jag ju inte den mest peppade personen till det utan är mer en sån som sitter och tycker synd om mig själv framför en film med en chipspåse liksom! >.<
Jag har stlk L i byxor nu och stlk M i tröjor. Känns som ett jävla nedsteg efter att ha legat på M i byxor och S i tröja innan. Innan jag flyttade tillbaka till Gbg första gången så var jag ju dessutom ännu mindre! vägde 62kg (vilket är det minsta jag ngsin har vägt) och kom i ett par byxor med stlk 28 i midjan på jobbet! har stlk 34 nu och de sitter tajt! DET var läskigt när jag skulle ta på mig de första gången! jag beställde de för att jag ville ha ett par byxor som satt lite baggy på mig, stlk 32 satt tajt på mig sist jag jobba, men nu är det bara ren tur att jag beställde den stlken annars skulle jag ju inte kunnat ha de liksom!
Så det viktigaste för mig just nu känns som att jag ska kunna komma ned i mindre stlkar liksom! Visst jag vill kunna se siffrorna på vågen att de ska stå under 70 just nu, men jag vill också komma i mina gamla kläder!
Jobbet känns lite halvtaskigt som jag sa förut. Önska jag kunde känna mer glädje över det. Men jag vet också att jag tyckte det kändes sjukt pyton när jag sluta också. Sen så känner jag också att jag måste stanna! Att eftersom de gav mig en ny chans så kan jag inte svika! det är nog helt fel sätt att tänka, att jag som person måste stå högre för mig själv en mina arbetsgivare på ett sätt då om jag mår dåligt så går det inte bra! Eller vad är rätt?
Att jag mår dåligt är väll ingen nyhet. Jag mår dock mycket bättre än vad jag gjorde förut, tror jag. Jag känner mig bättre iaf men jämt orolig för att jag ska må så jäfla piss igen! Jag har verkligen börjat haka upp mig på att om ajg skaffar en pojkvänn så kommer allt bli bra! men det är ju inte så... jag måste ju trivas med mig själv också. Sen att skaffa pojkvänn är inte heller det lättaste för mig precis, har verkligen skitsvårt i huvudtaget att träffa killar.
Jobbet känns lite halvtaskigt som jag sa förut. Önska jag kunde känna mer glädje över det. Men jag vet också att jag tyckte det kändes sjukt pyton när jag sluta också. Sen så känner jag också att jag måste stanna! Att eftersom de gav mig en ny chans så kan jag inte svika! det är nog helt fel sätt att tänka, att jag som person måste stå högre för mig själv en mina arbetsgivare på ett sätt då om jag mår dåligt så går det inte bra! Eller vad är rätt?
Att jag mår dåligt är väll ingen nyhet. Jag mår dock mycket bättre än vad jag gjorde förut, tror jag. Jag känner mig bättre iaf men jämt orolig för att jag ska må så jäfla piss igen! Jag har verkligen börjat haka upp mig på att om ajg skaffar en pojkvänn så kommer allt bli bra! men det är ju inte så... jag måste ju trivas med mig själv också. Sen att skaffa pojkvänn är inte heller det lättaste för mig precis, har verkligen skitsvårt i huvudtaget att träffa killar.
En tanke innan jag började nu var att jag både hoppades och inte hoppades på att det skulle finnas ngn ny kille på jobbet i min ålder. Hoppas gör jag ju alltid då jag alltid undrar om det kanske är "han". att jag också är negativ för det är att jag VET att börja en romans på jobbet Är INGEN BRA IDE! Jag har två fall som backar upp mig där det verkligen har gått rakt utåt helvetet liksom! men som sagt så hoppas jag alltid på att killen jag söker finns runt hörnet.
Det lite roliga är dock att jag hela tiden också vetat att det bara finns yngre killar på jobbet men på personalfesten i lördags när jag kolla runt så såg jag en kille, han såg mycket yngre ut och lite "tonårsrock/emo" ut för mig men lite söt. Men såklart så tänkte jag att som tur är så är han säkert 5 år yngre än mig, men tji fick jag. han är lika gammal! tur som det kanske heter så verkar han stöta på alla tjejer på jobbet och verkar vara sjukt barnslig! Omogen liksom, så förhoppningsvis så är jag duktig och håller fingrarna i styr! ;) *hoppas* Sen vet man ju aldrig med mig. Skulle han börja stöta på mig när jag är full och jag bara är jäfligt kåt så kan det nog lätt hända ngt. Det är då det är illa att vara mig liksom...Nä fuck it! Jag måste prova att sova igen! Det här funkar inte liksom! Förhoppningsvis om jagär duktig så kanske jag går upp när klockan ringer i mon också. jag kan dessutom inte dygna då jag ska träffa en kompis som jag inte sett på ett halvår och det skulle kännas sjukt dumt att bara sitta och vara jätte trött när jag är med henne liksom...
jaja
Kommentarer
Postat av: Ebba
Åh hade HELT missat att du börjat blogga regelbundet igen! :S
Blev inte backpackingen av? Tillbaka på jobbet?
Sjukt duktigt att du lyckats gå ner 3 kg på en månad ju! Superbra!!! :D
Måste iväg till skolan strax men läser ikapp sen, Ta hand om dig sötnos puss
Trackback
