falla ned. Men åt vilket håll?

   Känner verkligen inte för att fortsätta jobba, men måste... Hur fan skulle jag kunna få in ngn att ta min plats liksom... Tur att man har så trevliga medarbetare! Blir lite gladare av de ^^

   Visste att den dagen då gammelmormor dör så skulle det göra ont men nu vet jag inte vad jag känner liksom... Det känns så fel! Hon ska ju finnas! Hon ska vara ngt som farmor pratar om när hon ringer, att det är lite jobbigt att hon inte vill bo på hemmet, att hon åker och hälsar på ofta och att hon hjar diabetes och sånt. Nu blir det tomt, ett avslutat kapitel. Det känns som att det var så himla längesedan sen jag och min pappas kusin, som är ett år äldre, lekte hemma hos g-mormor när hon bodde i sin lägenhet och gammelmorfar levde också! Jag kommer ihåg hur det såg ut och hur det luktade. Jag kommer tom ihåg hennes goda potatis med brunsås och köttfärslimpa! Allt känns så avlägset nu liksom!
    Jag känner inte riktigt för att ramla ihop i en hög och strotjuta men all min energi har försvunnit och det är längre till ett leende än det var förut. Jag har ingen lust att träffa M och boka resa imon längre, jag vill bara ligga hemma och vara ledig och inte göra någonting! Krypa ned i soffan och käka popcorn och se på film... Inte åka in till stan och fika för att sen åka hem till mormor och morfar för att lämna tvätt! Men antar att jag måste...

   well well... antar att jag måste bege mig ut och jobba nu igen... fan inte ens koffeintabsen hjälper just nu...