falla ned. Men åt vilket håll?

  Så jag är borta från götet lite nu. Är på andra sidan sverige och jobbar lite på ett läger.

   Jag vet itne riktigt vad jag ska skriva. Trodde jag ksulle må så himla mycket bättre här men det gör jag inte :( Jag känner mig tröttare och hängigare och det känns inte som att jag ska lyckas med ngt... I somar så ska de ta in en extra för att jag antagligen kanske inte orkar.. Jag hatar verkligen att jag inte klarar av det här! Jag vill vara stark och pigg och lycklig men inget funkar ju!
   Ro dissa mig igen.. Jag sa att jag kunde komma upp idag och vi kunde ta en fika, men tydligen kunde han inte för att han skulle sova hos en kompis. En timme, en timme skulle jag velat bara ha fått så att vi kunde träffas för en gång skull. Men inte fan kan k´han inte ens göra det. Vad vill han? Jag trodde verkligen att han ville träffa mig, men är det bara ngt han säger när han är full och kåt? Jag vill verkligenm inte tro det, men efter det här så känns det verkligen så! Ser man tillbaka på det så är det jag som har tagit första steget till att ses, erbjudit mig att komma upp men som han då har dissat. Han säger bara, men gör inget... Jag pallar verkligen inte det här nu! jäåfla ned gångar jäfla liv.  Jag orkar ju ingenting förutom att ligga och sova. Det är inget liv. Det ända jag orkar göra nu är att sitta här och skriva medans tårarna rinner ned för kinderna och jag är inte långt borta från att hämta den där skruvmejseln så att jag kan få upp den lilla kniven till pennvässaren och skära.. Jag känner mig så bortkastad. så onödig, så utbytbar. Finns det ngn som vill ha mig som jag vill ha? Ända som ajg känner skulle vilja ha mig är Seb på jobbet, men jag känner ju inte så starkt för honom. Jagt vill ju ha en där kärleken och känslan av att höra ihop, det som ajg aldrig har haft. Inte den där känslan av att han duger så länge. Jag känner mig så grym då :(

   Det ända jag kan gör nu är ju att ligga i solen, bränna upp huden och fläska upp fettet i kroppen. Jag bryr mig inte ju, varför ska jag försöka? Jag kommer alltid vara stor, det är mina gener. Det ända som håller mig tillbaka från att vara extremt överviktig är ju att jag är vegeterian. Jag kan verkigen inte orka tro på vad min psyk. säger om att jag är söt och så vidare. Om jag vore söt så skulle jag nog kunna hitta kärlek. M;en det gör jag ju inte. Mitt dåliga självförtroende gör det ju bara värre.

   Låt mig gå och spy över mig själv. Jag klarar inte av allt dethär...¨